På Comedy Central är februari en månad fylld med roliga premiärer – som passar alla humortyper. Månaden börjar med engelsk humor med en sexig twist i Oliva Lee... »
Namn: Justine Sumire Östergren



My, what a good day for a walk outside.
Min granne tutade i mig igår att det skulle snöa och storma idag. Up hers, det här är ju strålande! För att fira hennes felantagande hoppade jag jämfota ut i Boulongern, skrämde några hundar och stirrade ut en alkis på en bänk. Livet är bra härligt.
Jag hade sällskap förstås, med två väldigt filosofiska damer. Även om det pratas vitt och brett om allt från sneda snoppar till sadistiska dagisbarn verkar det helt enkelt som att diskussionsämnena aldrig sinar.
“Det är farligt med män som är ute och shoppar med sina fruar. De blir uttråkade och letar efter människor att prata med, och ser de mig (i butik) och man råkar heja för länge då är det kört, då ska de snacka i evigheter”
Frågan är bara hur man hejar för länge.
Någon?


My, what a good day for a walk outside.
Min granne tutade i mig igår att det skulle snöa och storma idag. Up hers, det här är ju strålande! För att fira hennes felantagande hoppade jag jämfota ut i Boulongern, skrämde några hundar och stirrade ut en alkis på en bänk. Livet är bra härligt.
Jag hade sällskap förstås, med två väldigt filosofiska damer. Även om det pratas vitt och brett om allt från sneda snoppar till sadistiska dagisbarn verkar det helt enkelt som att diskussionsämnena aldrig sinar.
“Det är farligt med män som är ute och shoppar med sina fruar. De blir uttråkade och letar efter människor att prata med, och ser de mig (i butik) och man råkar heja för länge då är det kört, då ska de snacka i evigheter”
Frågan är bara hur man hejar för länge.
Någon?


Och här sitter jag, helt febrilt längtande efter en biokväll. Med vem, var eller när spelar fan ingen roll längre. Problemet är bara vilken man ska välja såhär när ekonomin hånar en rakt i ansiktet. En i taget min vän, en i taget.
Alice i Underlandet? I 3D i sånna fall, även om folk från i princip alla hörn och kanter påpekat att den är rätt… dålig. Inte dåligt gjord, men mjääh.
Farsan? Verkar sjukt kul, passar precis in i facket för min extraordinärt torra humor. Men är det värt att lägga pengar på bio isället för att hyra den sen för en bakissöndag?
Shutter Island? YES, vill se filmatiseringen av Patient 67. Kommer jag vara sinnessjuk när jag kliver ur salongen? Förmodligen.
I Love You Philip Morris? Feel good, feel good. Jim Carrey, Jim Carrey. Gay Prison Break? Kanske det kanske.
Avatar, SOM JAG FORTFARANDE INTE SETT? Jag är efter. Men orkar jag tre timmar med knallblåa människor?
Vilka jävla problem man har då.



Då var det satt, den 23 april tar jag mitt pick, pack och min bästa vän Fia och vallfärdar till Globen för The Last Bounce.
YEAY!
Nu söker jag febrilt efter biljetter till mina hjältar Flight of the Conchords som kör på Cirkus i maj. Jag ber till Gud i himlen, till den lilla sjöjungfrun på Disneyland och till Hamed på pizzerian om det så behövs.
Då är min vår fulländad.



Mår sådär nu alltså. Eller jag kanske ska passa på att vara ärlig såhär i min mest miserabla och pissiga stund på hela kvartalet och säga att jag mår som en påse skit.
Såhär blir det självfallet inte varje gång dansskorna (de högsta och mest vingliga par av klackar jag kommer åt) åker på men igår var av en helt annan kaliber. Jag skred över min satta gräns redan vid kl. 10 så då får jag flata mig hårt i nyllet och skylla sig själv.
Själva kvällen var rolig, hann med både Slick City och soya-Goya. Ena ekande tomt med tumble-weeb blåsandes omkring och det andra var svettigt och högljudd. Bra kväll alltså, om man subtraherar min over the top fylla. Uuh.
Nu ska jag bara handskas med alla röda, märkligt placerade pussmärken i lägenheten och städa undan alkoholen som hånar mig från vardagsrumsbordet. Be för mig.


Kan ni gissa vad jag har ägnat min dag åt? Förmodligen inte. Men då kan jag berätta att jag faktiskt spenderat dagen på ett litet, mysigt spa. I Hagaström. Faktiskt.
Trodde då verkligen inte att det skulle vara så fancy ute på Aqua Spa, tänkte mig mer en vedugn och lite varma handdukar men ICKE. Enorm jacuzzi, ångbad, bastu, fikarum med fruktbuffé och massagerum där man blev medvetslös vid första inandningen av lavendeloljan. Åh vad jag älskar massage. Men hatar Absolut Relax 43. Hur som helst känner jag mig som en helt ny människa nu, och mot massörens rekommendation ska jag ut med mina inoljade spiror (läs; klunsar) och göra staden.
Dada Life, ses på Slick.
Det är jag som ser skithög ut och luktar lavendel.


DET LÄCKER FRÅN MITT TAK!
Vattnet droppar rakt ner i sängen, det här är helt otroligt! Vad fan gör man? Är det det här man betalar tusentals kronor i månaden för?! Det är som att taket pressar ut en njursten och nu sitter jag bara och väntar tills allt ramlar ihop över mig. Så kommer det lukta mögel också.
FAN.


Så känner jag just nu. Det har varit en tuff helg. Rolig, men tuff.
I fredags var jag i sällskap med två ytterst härliga damer varav en så frispråkig så Jenna Jameson skulle rodna, den andra så färgstark att en fullsmetat palett skulle bli avundsjuk. Vi tog oss en sväng ner till Church Street där man ju inte vart på flera år, fick vänta 50 minuter på ett bord och hann under den stunden bli lite… rund. Om fötterna. För vem kan motstå stans godaste margaritas? Överlag var servicen skitdålig men maten god, men fram för allt var de gigantiska drinkarna med päron, apelsin, melon och geléhallon (mmm) något man inte kunde motstå. Lirade lite biljard senare, lessnade, drog ut på Heartbreak. Det första som händer på dansgolvet är att en uppenbart väldigt påverkad tjej pissat in ett revir på några kvadratmeter och tycker inte att någon annan får kliva över med en klack. Jävla idiot. En stor knuff i ryggen och man flyyyger framstupa. Sen blir man skallad också, bulan i huvudet är en ständig påminnelse.
Och när fan fick man släppa ut mentalpatienter till Slick City på tre-timmars permission? Jävla Sverige, jävla psykvård och JÄVLA IDIOT.
Igår var i alla fall rolig, med A-Go-Go-klubben och hundratals personer som törstade efter Jägermeister. Tufft pass på 12 timmar, men är rätt utvilad nu i alla fall. Och ikväll är det ju personalsöndag som man ska vara i topp för, får se om det är en stor bula och en krökt rygg som får representera mig ikväll…


När man har slitit med tunga lyft, stressiga uppgifter och långa pass ett bra tag nu så har ryggen tagit ut någon form av semesterersättning. Den plågar mig inside out och HÅNAR mig. “Yeah bitch pröva att klara dig utan mig” säger den och skrockar ondskefullt.
Okej, det är faktiskt inte så illa att mitt skelett har odlat en käft, bottom line är att jag har haft olidligt ont. Så jag tog saken i egna händer, och la sen hela problemet i herr Wedins händer.
Herr Wedin är en väldigt, VÄLDIGT stor kiropraktor. Fysiskt stor. Jag kan inte ens greppa hans hand när vi hälsar (!) Så vad vore bättre än att låta denne man knäcka allt i min ihopsäckade kropp?
Det konstiga är att när jag hade ont i nacken knäckte han min handled. Jag hade ont vid skulderbladen, han knäckte min högra fot. Mitt ena ben var längre än det andra, han rullar ihop mig till en boll och KRAMAR tillbaka allt på plats.
Nu är iförsej hela jag knallröd och svullen, men smidig och glad som en insmord ballerina. Tänk att vara kiropraktor… Både ett nödvändigt och gosigt jobb. Något att satsa på tror jag bestämt.



Jag är en av de här människorna som gör två tummar upp för tatueringar och andra kroppsutsmyckningar. Två stora tummar upp.
Jag älskar uttrycken, det personliga och konsten i det hela. Kan liksom inte slå fel. Eller jo, kanske då när jag bodde i Tokyo och det ibland verkade som att folk flydde mig för min heltäckta överarm. Ibland kände man sig lika utpekad och misstrodd som ett lingon i en blåbärsbuske (…), hur de nu kunde tro att en blåögd flicka på 1.60 skulle kunna vara en yakuza. Fnys.
Hur som helst, jag älskar i alla fall kroppsutsmyckningarna i alla dess former. Förutom tribaler. De skulle folk kunna hyvla bort. Och nu letar jag alltså efter personer med annorlunda, ovanligt stora, galet färgstarka, nostalgiska eller bara väldiga konstiga kroppsutsmyckningar. Helst tatueringar, men annat går också bra.
Så mejla mig på JustineSumire@hotmail.com,
så kanske jag får fota er till Nöjesmix.
Låter väl bra eller? Så får vi äntligen publicera lite skumma grejer…
