Blogg
Kalender
Vimmel
Retro

Sara Mårtens

Namn: Sara Margareta Johanna Hansdotter-Mårtens
Född: Ja
Bor: Stockholm
Gör på Nöjesmix: Krönikör och listar saker
Gör annars: Jobbar som uska och på Tjallamalla
Bästa film: Stranger than fiction och Shaun of the dead.
Bästa låt: Love is the drug med Roxy music.

BLOGGARKIV

BLOGGKOMMENTARER

MER FRÅN GÄVLETIDNINGAR


Sara Mårtens

Spöken från det förgångna

Använd med
tor
15
maj '08

Det kanske jobbigste från min tid som dagisfröken var att jag var tvungen att konfronteras med den kanske läbbigaste grejen från mitt förflutna nämligen Totte-böckerna av Gunilla Wolde.
Det finns väldigt många barnböcker från mina barndomstid där tidsandan från 70-talet är väldigt tydlig.
Jag var dagbarn hos Torsten Eckerman som spelade kalrinett i Nationalteatern och i Peps Perssons blodsband när jag var liten så jag kan hela “Kåldolmar och kalsipper” utantill. Och nu snackar vi tidsanda. Jag har aldrig hört mer illa dold kumunistpropaganda.
När jag kom hem och sjöng låtar från den skivan så svällde en åder upp i pannan på min far, Moderaten, som annars tyckte att det var ganska roligt att stirra på mig och vråla “ Jag har närt en komunist vid min barm !!” Men jag antar att det blev lite för mycket när jag gnolade om det dagarna igenom.
Men i Totte-böckerna så fanns det en slags förnuftig ton som jag inte gillade. Totte var så jävla ren, duktig och VANLIG så man redan som barn tröttande ut på det där trökot Totte. Dessutom så skrev ju tanten den berömda “ Totta och Emma kollar in varandras genitalier” eller vad den hette där Totte hade en snopp och Emma hade en “SPRINGA
EN SPRINGA, GOTT FOLK!!!!
Kan man vara mer nedlåtande mot det kvinnliga könet?
Men vi ska väl vara glada att stackars Emma inte fick en SKREVA i alla fall.
Jag har ett svagt minne av att tanten dessutom hade barnprogram där det sprang omkring renskrubbade barn i polarn och pyret-randiga tröjor och såna där jävla manchester-snickarbrallor. Och alla var så jävla duktiga hela tiden och käkade äpplen.Det var nästan så man satt och önskade att nån unge med långa flätor ( Jag klippte mig själv som barn så jag fick liksom aldrig till längden för att ha flätor. En stor sorg både för mig och min ömma moder. ) skulle ramla och bryta benet bara för att det skulle HÄNDA nåt och alla fick ett avbrott i att springa runt och vara duktiga och renskrubbade.
Jämnfört med Gunilla Woldes barn så tar jag de bleka ungarna med stripigt svart hår från de japanska skräckfilmerna vilken dag i veckan som helst.

Lite yngre Tant ut.


KOMMENTARER


Skickar information...