Sara Mårtens

Använd med

Idag har jag legat som en slaktad gris på balkongen och sett på medans min lekamen antagit en allt brunare kulör. Med en tacksam tanke till min fars sydlänska gener som gör att jag kan gå ut, nysa och komma in igen och vara brunbränd. På min mammas sida så antar alla en snygg köttrosa nyans för att sen börja flagna.

Igår var jag på Debasers uteservering och träffade en 31-årig teaterdirektör. Varpå jag efterlyste hans höga hatt. Jag antar att man är väldigt skadad av böcker som typ “ Gusten Grodslukare” om man förutsätter att en teaterdirektör ska ha hög hatt.
Men det blir liksom mer dirre i direktören om han har hög hatt, NesCafe?

Jag hamnade (naturligtvis) i dispyt med en ung långhårig sak (Gud, jag låter som min mormor, fyfan va coolt )som kom och satte sig vid vårt bord och skulle dra dit hela sitt jävla nycirkusgäng.

Just nu är jag inne i sån jävla antinycirkusmood så det liknar ingenting. Det började mad att jag upptäckte att jag var förföljd av sångaren i nycirkusbandet Sirkus Alfons. Just det den där jävla “ crazy “ killen som har rakad flint och som , fyfan vad galet, sjunger i en megafon. Glömde jag nämna att han har dreads?

Det jävla nycirkusgänget som skulle typ dela på en öl och resten av kvällen dricka slattar och tigga pengar av varandra för att köpa en till öl skull han släpa ner i just den soffan som jag satt i.
Det är inte det att jag äger soffan. Det är bara det att man frågar: “Är det ledigt här? Är det ok om mina nycirkuskompisar sätter sig är och röker fimpar som de hittar på marken och dricker upp dina slattar när du vänder ryggen till?”

Men nejdå, nejdå ner med hela det mysiga otvättade gänget i Saras knä bara. Där blev de inte så långvariga. Det är faktiskt beundradsvärt vad mycket kroppslig skada man kan göra med klacken på en Marc Jacobs-sko.

Bakfull, brunbränd tant ut.