Sara Mårtens

Använd med

Nu har jag legat och kollat på såpor så det sprutar ur öronen på mig. Och det är ju några grejor som jag har funderat på:

För det första. När de onda karaktärerna smider sina mest ondsinta planer så kan inte bara sitta rakt upp och ner och smida som en annan gör. Nejdå. De måste stirra ut i ingenting och prata för sig själv. Att dom aldrig lär sig!!! Det är ju alltid nån som tjuvlyssnar och kommer på dem. Och pratar de inte för sig själv så skriver de ner skiten på nåt papper som de sen lämnar drällandes för vem som helst att hitta. Att dessa personer överhuvudtaget överlever i vardagen är för mig ett mysterium. För de flesta som pratar högt för sig själv ( förutom min mamma ) bor i ett gruppboende mittemot mitt hus och brukar roa sig med att ha tårta i brallorna och illrar i mössan.

För det andra. Hur jävla kär får man BLI??? Dr Marlena Evans har förutom varit besatt av en demon nu även lyckats slentrianstyckmördat 8 personer och John Black är fortfarande kär som en klockarkatt. Man kan ju tycka att han borde börja ana lite oråd om sin hjärtas saga när hon kommer hem alldeles blodig? Eller nä? Har jag fel? Personligen så börjar jag dra öronen åt mig när killar inte gillar djur eller inte kan dansa. Jag kanske är lite kräsen men John Black ( som BTW gick från att vara präst till att vara polis till att vara ägare av ett modehus ) är lika öppen och vidsynt med sin kärast brister som en flygplats.

Sen det sista och mest förbryllande:
Hur i helvete kan ni undgå att se att det är skurken ( Stefano DiMera ) som stryker omkring när den enda förklädnad han bär är en LÖSMUSTACH???? Det är förfan som en Bröderna Marx-sketch.

Lam Tant ut.