Sara Mårtens

Använd med

Det här är en händelse som utspelade sig på den tiden då jag bodde i Gävle, gick runt ensam på natten endast beväpnad med en stövelkniv och en linjal och klädde mig som en blandning mellan Hellraiser och en minderårig hora från nåt kommunistland på 80-talet.
I Gävle, precis som i alla andra mindre städer, får man betala ett pris för att man ser annorlunda ut. Man får stryk, glåpord och folk målar upp en bild av hur man är som oftas inte har något med den rådande verkligheten att göra.
Men det enklaste sättet att visa för någon att man inte ska sticka ut är att ge dem stryk.
Jag har fått stryk.
Mycket stryk vid ett tillfälle.
Men allt det jag ska berätta för er nu utspelade sig innan jag åkt på min första omgång.
Jag var naiv. Jag var så naiv så jag trodde att de flesta killar inte slog tjejer. Jag trodde att det liksom fanns nåt inbyggt i dem som hindrade dem.
Jag hade i alla fall min vana trogen knallat ut på krogen, mött upp lite löst folk, druckit mig halvt om halvt berusad och var nu på väg hem. Fyllehungern slår till och jag ställer mig i kön till en korvmoj.
Jag står verkligen och tänker på annat när killen som står framför mig sakta vänder sig om och kollar in mig.
Jag är piercad i underläppen, i näsvingen och i mellanväggen i näsan. Jag har afrokrull. Jag har en pälsjacka från 70-talet och lårhöga stövlar. Och glasögon.
Jag väger 54kilo och står och nynnar för mig själv.
Med andra ord så kan man ju faktiskt tycka att, javisst jag ser annorlunda ut men jag utgör ju inte direkt nåt hot mot nån.
Men för killen framför mig är jag tydligen en styggelse. Jag tänker inte gå in på nån psykanalys på varför han bestämmer sig för att han ska spöa mig men förmodligen så har liten penis och en allmän idioti med saken att göra.
Innan jag ens hunnit dra efter andan så har han tagit tag i min jacka och tryckt upp mig mot korvmojsväggen.
“-Hur fan ser du ut, ditt lilla luder?”
Jag kastar en blick på de två tjejerna han har i sitt sällskap. Där har jag inget att hämta. Hur mycket de än ogillar vad han gör och står för så skulle de hellre sätta eld på sig själva än stå upp mot den här killen.
“-Släpp mig.”
“-*HUR FAN SER DU UT DITT ÄCKLIGA JÄVLA LUDER*!!!!
“-Snälla, släpp mig.”
“-*JAG SKA SPÖA SKITEN UR DIG*!
Och då inser jag att det är precis vad han tänker göra. Han tänker slå mig. Då ser jag en bekant person på andra sidan vägen.
“-ARVID!”
“-Ja skrik på Arvid du” hånar killen mig, “-skrik bäst fan du vi……”
Längre kommer inte killen.
Arvid har sprungit in en käftsmäll på honom.
Arvid lyfter upp killen i jackslagen och stirrar in i ansiktet på honom.
Då klämmer killen ur sig det bästa han kan komma på:
“-Heja Brynäs….”
Arvid ler.
“-Jag håller inte på Brynäs.”
Med öppen hand ger Arvid killen en örfil som får tänderna att flyga som ett snöoväder.
Sen släpper han killen som rasar ihop som en etyliker som bott i en spritbutik, lyfter upp mig och bär mig därifrån.
Nu, många år efteråt vet jag att killar kan slå tjejer när som helst och hur som helst. Men jag vet också att det finns väldigt fina killar som hatar killar som slår.
Så därför bor Arvid i Saras hjärta.