Sara Mårtens

Använd med

Nils Montan,den gamla långdistansaren,förbarmar sig över två fattiga( komihåg tand=-30000?) uskor och öppnar den stora plånboken ikväll.
Det brukar alltid sluta med att vi brottas men innan dess så har vi ju så roligt.
Just det här med att brottas har blivit något av min trademark den senaste tiden. För nån vecka sen låg ju Anders Gabrielsson helt hjälplös i en järntajt bensax och fick öronen havlt avslitna (blev lite Tyson där) och Nils brottade jag ner redan i sommras. Jag antar att han är tillbaka för en returmatch men med tanke på hur högröd och förnedrad Anders blev så skulle jag inte satsa så många hundralappar på Nisse.

Många underskattar mig eftersom jag rör mig ganska långsamt och dessutom är framtung. Men mina år som servitris har gett mig nästan psykosstarka muskler och en reaktionsförmåga som skulle kunna få en kobra att självmant lämna walk over.
Dessutom så drar jag mig inte för att nypas, kittlas eller i mer absurda fall bitas.