Sara Mårtens

Använd med

Ja nu ska jag berätta för er exakt hur hysterisk jag kan bli samtidigt som jag ska rikta en fet jävla känga till The Phone House.

The Phone House är ett bluff-företag, ett jävla skitföretag. Ett sådant företag som Sverker inte bara borde slänga i sopkorgen utan även hoppa på, pissa på och riva i småbitar.

Men det är min åsikt såklart.

I fredags så står jag och diskar. Min katt som är av den mer sällskapliga typen kommer hoppandes upp på min köksbänk. Samtidigt som Mitsy landar, likt en älva på speed, på diskbänken så ringer det. Efter som mitt katt är ett nerv-vrak vid höga ljud så bromsar hon in i luften liksom och kickar, likt Bruce Lee, ner min telefon i diskvattnet.

Jag skriker och svär och fräser men grips inte av nån större panik för jag är så jävla duktig så jag tecknat en särskild försäkring på the Phone House som ska gälla vid fuktskador.
Så relativt lugn plockar jag isär telefonen, rullar in den i en hand-duk och åker in till The Phone House.
Jag har varit kund hos The Phone House i Gallerian i fyra år.
Jag har köpt alla mina telefoner där.
Så kommer inte bli fallet hädanefter.
Jag talar om vad som har hänt och visar telefonen. Killen knappar in lite på datorn och säjer:
“-Du , Dåliga Nyheter! Din försäkring täcker inte den här telefonen. Den täcker bara din förra.”
“- Men det var ingen som informerade mig om att den skulle vara knyten till en telefon när jag tecknade den! Det är ju helt galet!
“- Jo men så är det serru!”
Som ni märker så väller det inte direkt empati ur den här killen va!
Det är nu jag tar av mig glasögonen, nyper mig i näsroten och säjer:
“ Så låt mig kolla om jag förstått det hela rätt: Jag får ingen ny telefon, jag måste fortsätta att betala en förhöjd mobilavgift för en telefon som inte fungerar och jag har nyss betalat en försäkring för en telefon som jag gett bort?”
“-Japp! Skrockar försäljningsdjävulen.
“- Ja men det ställer inte jag upp på. Serru!”
“- Ja skulle jag vara dig så skulle jag vara jättearg!” myser idioten på.
Efter att han gömt sig på kontoret ett tag och jag stått och ångat ute i butiken så får jag ett nr till kundtjänst eftersom “han inte kan göra nåt från butik”.
När jag ringer till kundtjänst så blir jag kopplad till försäkringar. Där får jag svaret att de inte kan göra nåt utan blir kopplad till kundtjänst. Där så pratar jag med en kille som säjer att han inte kan göra nåt. Den enda som kan göra nåt är butikschefen på Gallerian. Men eftersom det är halvdag så har han nog gått hem får jag informerat om.

Har ni läst Kafka?

Jag har varit i en Kafkabok bara så att ni vet.
Till slut så brister det för mig och jag börjar böla så mycket så alla män flyr ut från kontoret utom Martin som sätter mig i sitt knä och där får jag sitta tills jag lugnat ner mig.

Så blir man alltså behandlad av ett företag som man gynnat i fyra år. Som skit. De har inga problem med att ta emot mina pengar. Men om ni nånsin ska ge er i lag med dem så råder jag er till att läsa det finstilta. Annars blir ni styggt blåsta. Styggt blåst och dessutom talad till som om ni är en idiot.

Jag inleder nu mitt personliga korståg mot The Phone House.

They wont know what hit them.

Mobillös Tant Ut.