Sara Mårtens

Använd med

Det här är en händelse som utspelade sig på den tiden då jag bodde i Gävle, gick runt ensam på natten endast beväpnad med en stövelkniv och en linjal och klädde mig som en blandning mellan Hellraiser och en minderårig hora från nåt kommunistland på 80-talet.
I Gävle, precis som i alla andra mindre städer, får man betala ett pris för att man ser annorlunda ut. Man får stryk, glåpord och folk målar upp en bild av hur man är som oftas inte har något med den rådande verkligheten att göra.
Men det enklaste sättet att visa för någon att man inte ska sticka ut är att ge dem stryk.
Jag har fått stryk.
Mycket stryk vid ett tillfälle.
Men allt det jag ska berätta för er nu utspelade sig innan jag åkt på min första omgång.
Jag var naiv. Jag var så naiv så jag trodde att de flesta killar inte slog tjejer. Jag trodde att det liksom fanns nåt inbyggt i dem som hindrade dem.
Jag hade i alla fall min vana trogen knallat ut på krogen, mött upp lite löst folk, druckit mig halvt om halvt berusad och var nu på väg hem. Fyllehungern slår till och jag ställer mig i kön till en korvmoj.
Jag står verkligen och tänker på annat när killen som står framför mig sakta vänder sig om och kollar in mig.
Jag är piercad i underläppen, i näsvingen och i mellanväggen i näsan. Jag har afrokrull. Jag har en pälsjacka från 70-talet och lårhöga stövlar. Och glasögon.
Jag väger 54kilo och står och nynnar för mig själv.
Med andra ord så kan man ju faktiskt tycka att, javisst jag ser annorlunda ut men jag utgör ju inte direkt nåt hot mot nån.
Men för killen framför mig är jag tydligen en styggelse. Jag tänker inte gå in på nån psykanalys på varför han bestämmer sig för att han ska spöa mig men förmodligen så har liten penis och en allmän idioti med saken att göra.
Innan jag ens hunnit dra efter andan så har han tagit tag i min jacka och tryckt upp mig mot korvmojsväggen.
“-Hur fan ser du ut, ditt lilla luder?”
Jag kastar en blick på de två tjejerna han har i sitt sällskap. Där har jag inget att hämta. Hur mycket de än ogillar vad han gör och står för så skulle de hellre sätta eld på sig själva än stå upp mot den här killen.
“-Släpp mig.”
“-*HUR FAN SER DU UT DITT ÄCKLIGA JÄVLA LUDER*!!!!
“-Snälla, släpp mig.”
“-*JAG SKA SPÖA SKITEN UR DIG*!
Och då inser jag att det är precis vad han tänker göra. Han tänker slå mig. Då ser jag en bekant person på andra sidan vägen.
“-ARVID!”
“-Ja skrik på Arvid du” hånar killen mig, “-skrik bäst fan du vi……”
Längre kommer inte killen.
Arvid har sprungit in en käftsmäll på honom.
Arvid lyfter upp killen i jackslagen och stirrar in i ansiktet på honom.
Då klämmer killen ur sig det bästa han kan komma på:
“-Heja Brynäs….”
Arvid ler.
“-Jag håller inte på Brynäs.”
Med öppen hand ger Arvid killen en örfil som får tänderna att flyga som ett snöoväder.
Sen släpper han killen som rasar ihop som en etyliker som bott i en spritbutik, lyfter upp mig och bär mig därifrån.
Nu, många år efteråt vet jag att killar kan slå tjejer när som helst och hur som helst. Men jag vet också att det finns väldigt fina killar som hatar killar som slår.
Så därför bor Arvid i Saras hjärta.

Använd med

Så fort jag lyckats kamma ut den jättetova som kallas mitt hår så ska jag UT i solen.
Vintern släppte sitt järngrepp om stockholm idag så nu jävlar ska här vistas i ljuset.
Jag har nu klivit av min sämsta vecka i mitt 4-veckors rullande schema och mår väl som man mår efter dryga dagar med kräkningar, fekala incidenter, lukten av urin, bipolära damer som hatar en och säjer att man ger “ homofilkramar”.

Så nu är den blåa himlen som ett gigantiskt smileyface i min vardag. Efter en hyfsad håglös städning så är det bara dusch, kaffe och några minuters tvångsmys med det pälsbeklädda stycket ren ondska som satt ner sin ständigt tilltagande rumpa i min soffa.
Som tur var så ramlade jag över en extremt bra spotifylista på ansiktsboken som förgyllt golvångningen så bra nu det gick.

Kroppsligen så är jag inte i topp.
Bruten tå ( eller ja stukad, stympad, öm? ), krökt rygg, onda axlar och så tanden då.
Men jag är lika envis som Per Ragnar i “Låt den rätte komma in”,jag skulle nog haka mig fram över golvet om jag saknade övriga lemmar.

Nu, mina enstaka läsare ( mamma och den där snubben i dalarna ), så ser ni mig ej på några timmar.

PS. Min redaktör gör om layouten på min sida. Håll ögonen öppna. DS

Använd med

Det finns stunder då jag sitter i min soffa och stirrar upp i taket och tänker på när jag åt stekt falukorv, med stuvade makaroner och stekt vårlök hemma hos min farmor.
Det var bland det godaste jag ätit någon gång.
Det var en perfekt avvägning av sött, salt, fett och krisp. Och lök.
Jag åt tills det spände om örhängena.
När farmor trugade på mig den fjärde potionen som jag avböjde så fnös hon och sa: “-Jaa du ska väl va så där mager du…”
Jag talade då om för henne att det var bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. Hon skrattade och sa att hon hade skickat iväg min farbror Janne med likadan mat i en matlåda en gång för 20 år sen och han pratade fortfarande om det.
Precis som jag gör nu.
Jag har inget minne av att jag såg min farmor använda måttsatser när hon lagade mat.. Hon gjorde det säkert men jag såg det aldrig. Det var en nypa mjöl där, ett ägg här, lite salt där och en stek inne i ugnen.
Hon var den enda person jag träffat som plockade alla svampar i skogen.
Hon botade allt med samarin. Den samarinen hade en sjuhelvetes placeboeffekt för man kände sig alltid bättre när man druckit den. Även fast man druckit snaps och ätit surströmming tills man kräkts i sin farbrors potatisland kvällen innan…

Jag saknar min farmor.

Använd med

Ikväll är jag liite upptagen. Dels med att bevaka mina tradera-auktioner. Dels med att lägga upp mina egna tradera-auktioner. Jag säljer som en galning på tradera. På det sättet är en flytt som en skänk från ovan. Man går igenom allt och rensar bort det man inte behöver. Och man mår så bra av att rensa.
Snart så börjar jag att klappa i hörnen i sann sån där kinesisk möbleringstänk? Vad heter det? QiGong? Lapschang? Ju-Jutsi? Mah-Jong?
Whatever….

Jag glädjer mig så mycket över att få ta tag i grejer. Ta tag i lärandet, nyfikenheten, kunnandet.
Samtidigt så är tanken på att flytta till Linköping som en stor jävla örfil. Jag älskar Stockholm och hade väl mer eller mindre bestämt mig för att om jag skulle flytta härifrån så skulle det bli till en större stad typ New York istället för en mindre stad. Men nu blir det Linköping där alla pratar enormt konstigt. Det glädjande är att min gamla studiementor är lärare på Linköpings universitet. Det var hon som, redan när jag gick uskutbildningen, pushade mig att läsa vidare till ssk. Och då gärna i Linköping så hon kunde fortsätta vara min mentor.
Och nu kommer det att bli så.

Min framtid är underbar.

Använd med

Ibland så är jag så störd över att jag inte är sambo.
Idag när jag är på väg för att stänga ballkongdörren så drar jag högerfoten rakt i benet på en av mina 1800-talsfåtöljer.
När jag sen hoppar runt på ett ben och svär som en galning så halkar jag på parketten och sätter mig på asset.

Så där sitter jag och ser ut som en idiot.
Ringer mamma för att få lite sympati. Där är det upptaget,
Så jag ringer Ludde. Förutom ett vrålgarv får jag inte så mycket sympati där heller.
Då hade en sambo som kunnat rusa in och satt mig i knät och ojjat sig över den brutna tån och ömma skinkan passat bra.
Men tji fick jag…

Använd med

Idag när jag åkte tunnelbana så kliver det in en tjej på medborgarplatsen med skidor i handen och helt klart skidklädd.
Och eftersom jag är en av de drygaste människorna på jorden så får jag nätsan sitta på mitt egna huvud för att inte säja:

“-Näää nu är du HELT fel alltså…Vasaloppet är åt helt andra hållet!”

Galet roligt tycker jag. På gränsen till att spärras in tycker min omgivning.

Använd med

Idag kastade jag mig in i köket på grannavdelningen medans jag skrek: “ MAT-I-TANDEN! MAT-I-TANDEN!”
Så alla förstod att jag hade fått mat i hålet bakom tanden och att det gjorde ont. Utom de tre anhöriga som också satt där. För dem var jag bara en idiot. En jävligt snygg idiot men ändock en idiot.

När jag jobbade på tjallamalla så ställde jag mig upp en gång inne på kontoret och skrek: “ JAG-HAR-FÅTT-KOKOS-I-HÅLET! KOKOS I HÅLET!
Då hade jag en stor blåsa i munnen och hade fåt en bit kokos i hålet som blir i mitten på munblåsor. SÅKLART. Kanske inte lika glasklart för alla omkring mig dock.

En tredje gång när jag jobbade på en restaurang i Gävle så kom tre gäster in genom dörren och får se mig stå och stirra på kocken som i sin tur står och krafsar runt i grenen på sina byxor.
Varpå jag tittar upp, ler och säjer: “-Nej det är ingen fara. Han härmar bara en kille som snattar en kiwi.”

Eller Hur..

Använd med

Det här är en av mina favoritbilder på mig själv. Den är tagen i Malins lägenhet efter Prideparaden 2008. Trots att jag har gått i 5 timmar så ligger jag och bara skrattar helt överlycklig.
Plus att jag har hela behån full med champagne och glitter och mineralvatten…
Men den tar fram minnen av roligare tider. Och det behöver man nu när man står på 30000 minus.

Använd med

Nils Montan,den gamla långdistansaren,förbarmar sig över två fattiga( komihåg tand=-30000?) uskor och öppnar den stora plånboken ikväll.
Det brukar alltid sluta med att vi brottas men innan dess så har vi ju så roligt.
Just det här med att brottas har blivit något av min trademark den senaste tiden. För nån vecka sen låg ju Anders Gabrielsson helt hjälplös i en järntajt bensax och fick öronen havlt avslitna (blev lite Tyson där) och Nils brottade jag ner redan i sommras. Jag antar att han är tillbaka för en returmatch men med tanke på hur högröd och förnedrad Anders blev så skulle jag inte satsa så många hundralappar på Nisse.

Många underskattar mig eftersom jag rör mig ganska långsamt och dessutom är framtung. Men mina år som servitris har gett mig nästan psykosstarka muskler och en reaktionsförmåga som skulle kunna få en kobra att självmant lämna walk over.
Dessutom så drar jag mig inte för att nypas, kittlas eller i mer absurda fall bitas.

Använd med

Nils Montan,den gamla långdistansaren,förbarmar sig över två fattiga( komihåg tand=-30000?) uskor och öppnar den stora plånboken ikväll.
Det brukar alltid sluta med att vi brottas men innan dess så har vi ju så roligt.
Just det här med att brottas har blivit något av min trademark den senaste tiden. För nån vecka sen låg ju Anders Gabrielsson helt hjälplös i en järntajt bensax och fick öronen havlt avslitna (blev lite Tyson där) och Nils brottade jag ner redan i sommras. Jag antar att han är tillbaka för en returmatch men med tanke på hur högröd och förnedrad Anders blev så skulle jag inte satsa så många hundralappar på Nisse.

Många underskattar mig eftersom jag rör mig ganska långsamt och dessutom är framtung. Men mina år som servitris har gett mig nästan psykosstarka muskler och en reaktionsförmåga som skulle kunna få en kobra att självmant lämna walk over.
Dessutom så drar jag mig inte för att nypas, kittlas eller i mer absurda fall bitas.