Den snabbväxande modekedjan Tshirt Store söker en franchisetagare för att omgående öppna en butik på bästa läge (fd Lush) i Nianhuset i centrala Gävle.
Tshirt... »
Namn: Anna Utterberg


Hej. Jag heter Anna. Jag är värsta sortens fryslort så på lunchen idag var jag tvungen att köpa mig en mössa och ett par handskar. Hej då.


Snodd från Camilla.
Dagens humör:
Tom men samtidigt förväntansfull.
Dagens mående:
Usch. Trött, hostig och med en begynnande huvudvärk.
Dagens borde:
Bränna det senaste numret av Nöjesmix.
Dagens frisyr:
Sammma som alltid, utsläppt med snedbena.
Dagens smink:
Rouge och rött läppstift – that´s it.
Dagens klädsel:
Converse, Cheap Monday-jeans, vit blus, svart kofta, svart halsduk, skinnjacka och ett stycke stickad mössa.
Dagens planer:
Lämna bilen till mamma, packa och sedan bli upphämtad för vidare färd till Lönnångersfjärden.
Dagens materiella vill ha:
Ett par snygga kängor.
Dagens fundering:
Hur fungerar män, egentligen?
Dagens beroende:
Treo.
Dagens tråkigaste:
Hostandet.
Dagens längtan:
Bli pussad i nacken.
Dagens bok:
Måste bli den jag senast läste vilken är Ögat som ser av Giorgio Faletti.
Dagens låt:


När det för knappt en vecka sedan började killa lite irriterande i halsen visste jag vad som var på g. Höstförkylning. Elakingen gjorde att jag måndags missade KNIX-kursen på Rörberg och att jag varit febrig till och från hela veckan. Nu när febern lagt sig kommer den dryga hostan. Inatt hostade jag så hemskt att till och med katterna ruttnade ur. När jag vid fyrasnåret vaknade till av jag höll på hosta lungorna ur mig fick de nog och uppsökte annan sovplats. I don´t blame then. Fortsätter det såhär lär det bli sten, sax och påse om vilken stackare av tjejerna som ska dela rum med mig i helgen. Förutsatt att det inte blir ett sånt spritkalas att vi alla däckar lite varstans.
Hostig redaktör ut.


Efter att ha vaknat vid fyra, legat halvvaken till halv sex och inlett morgonen med en tvåtimmars bilresa hem så är det ett smärre under att ingen kommenterat att jag ser trött ut. Att jag dessutom traskat runt osminkad hela dagen (något som vanligtvis innebär att jag till exempel får visa leg på bolaget då jag uppenbarligen ser yngre ut utan spackel) får mig att tvivla på huruvida mina kollegor verkligen märkt att jag varit på plats idag. I skrivande stund är jag trött som ett odjur och ska efter kvällens gourmetmåltid (mjuk tunnbrödmacka med leverpastej) inta fosterställning i soffan för att med största möjliga sannolikhet slockna direkt. Innan jag sedan förflyttar mig till sängen måste jag packa inför helgens tvådagarskräftskiva i Lönnångersfjärden. Fast jag vet redan vad som är av allra största vikt att jag får med mig, nämligen sprit, kräftor, varma kläder och alkolås till mobilen.
Trött redaktör ut.


En bekant berättade nyligen hur en vän till honom hade sparat vissa personer i sin telefonbok under Svara Inte istället för deras riktiga namn. Jag tycker förfarandet är ganska grymt och hoppas innerligt att jag aldrig kommer lägga mig till beteenden som gör att folk måste påminnas om att de under inga omständigheter vill prata med mig. Mitt tips till den “fiffige” vännen är att istället tilldela personerna han inte vill prata med olika ringsignaler. Det är förvisso också grymt men känns ändå som en något förmildrande grej att göra. Han kommer iallafall få betydligt lättare att förklara sig om nån av personerna skulle ringa honom när de befinner sig inom synhåll för telefondisplayen. Frågan om varför man har Lily Allens låt Fuck You som ringsignal kan ju enkelt besvaras med kommentarer som Det är en av mina favoritlåtar. Varför man döpt någon till Svara Inte kan bli aningens knivigare. Troligen också lite blodigare.
Med det sagt bytte jag själv ringsignal på mobilen idag. Den är inte tilldelad någon kontakt så oavsett vem som ringer låter det numera som nedan i min mobil. Tvivlar du på mitt ord kan du ju alltid testa att ringa mig när du befinner dig nära …
Fryslort ut.
P.S Vad har du själv för ringsignal?


I måndags mottog Björk Polarpriset och på galan framförde fantastiska Robyn en av hennes låter. Det lät såhär:


Man kan säga mycket. Säga för mycket. Prata sönder saker. Analysera i oändlighet. Fundera. I slutänden handlar det dock alltid om att våga agera, oavsett om utgången är oviss.
Mitt hjärta har krossats så oändligt många gånger att det är ett smärre under att det fortfarande bultar och slår. Men trots detta misshandlande vågar jag fortfarande erbjuda det till människor som trillar in i mitt liv. Jag bär det på kavajslaget för dig att nudda vid.
Jag har alltid sugit på att spela spel. Aldrig förstått grejen. Att behöva låtsas vara någon annan för att få den man vill ha … nope. Så jag säger kanske för mycket men kärlek handlar om att våga och jag är världens modigaste.


Efter dagens tretimmarsmöte i Söderhamn om förändringar och framtida arbetssätt är det ingen underdrift att säga att jag har en rätt tuff höst framför mig. Filth flarn filth, som Bill Cosby skulle sagt.



Some play hard to get, I play hard to want.
