Namn: Fredrik B Nilsson



I kväll är det söndag.
I kväll är det en dokumentär på TV om en svensk man som återvänder till en indisk strand efter 20 år.
Ingenting är sig likt. Turismen och västerlandets begär har tagit över det basala och utvecklingen liknar, som på så många andra ställen i vår värld, en avveckling av det hållbara.
Miljontals år har samma livsmönster hållit civilisationer vid liv och fått enskilda livsöden att spira, blomma och dö ut.
Med den Moderna världens mönster är allting på väg att ta slut.
Detta funderar jag på så här en söndag i januari.
Och på en strand i Indien – för ganska exakt två år sedan – stod jag med en snusnäsduk på huvudet.
Stranden var öde. Världsalltet var nära. Havet böljade. Stranden var stekhet.
Jag saknar min snusnäsduk och det tomma.
Men jag var just då den enda turisten på den stranden.
En turist som är en del av det mönster som just nu tömmer vår värld på all kraft.
Jag torkar svetten ur pannan. Lägger mig och blundar.
I kväll är det söndag och jag är full av tomma tankar.
Tror jag sätter på en gungig platta med Ravi Shankar



