Kultur

Använd med

Jag är hemma. Sedan lite mer än 24 timmar tillbaka. Kollade precis igenom alla sammanlagt 375 festivalbilder och rätt många av dem minns jag inte att jag tagit eller deltagit i, alla dagar är som i ett enda stort töcken. men för att sammanfatta har det varit fyra helt galet underbara festivaldagar! Själva tältandet var väl ingen hit, en natt till hade jag troligtvis inte överlevt, men ändå längtar jag tillbaka.

Såhär alltså då, vi åkte tåg och blev alkoholpåverkande och stod i kö, kunde inte bygga ihop vårat tält själv och sedan fortsatte festen fram till tolv när vi alla tre somnade helt utmattade i vårat lilla tält, med en 17åring emellan oss. Godmorgon och frukost på McDonalds och matshopping, campinghäng, dusch och fix och lunch och alkohol och sedan fest, fest, fest igen och allt folk vi träffade, musikområdet och The Hives, Miss Li, Jason Mraz och tillbaka till campingen och in i dimman. Vi hängde med lite Gävlefolk, dansade och minglade och sen tappade vi bort varandra men någongång på morgonkvisten var vi samlade igen och solen sken för en ny dag, men en av oss tre lämnade Borlänge för födelsedagsaktiviteter och kvar var jag och Emma. Hur vi skulle klara oss utan Elli var ett stor frågetecken, så som hon tagit hand om oss under de två första dagarna… Men tydligen klarade vi oss rätt bra för vi är båda hemma helt oskadda. Fredag och efter en sjukt seg förmiddag var det bara att tagga till igen, och vi såg inte ett enda band till förmån för campingområdet och folket där. Framåt halvfem var det godnatt och några timmar senare regnade det så vi sov länge, länge och badade på badhuset. Därefter sen lunch med ett gäng Göteborgare och dusch och häng inne på musikområdet, vi köpte t-shirts och såg lite Veronica Maggio och hela Neverstore-spelningen och i skrivande stund sitter jag faktiskt och lyssnar på dem. Och gillar’t. Detta var kvällen jag sett fram emot mest för Håkan Hellström, och allt det jobbiga som tält och camping innebär vägde Håkan upp. H e l t g a l e t! Det var jag, Håkan och sjunde himlen i den dryga timme han spelade. Att lördag var sista kvällen märkes för campingen tystnade aldrig, inte ens vid åtta igårmorse när jag uppsökte damernas var det lugnt och tyst. Vid nio började folk droppa av och lämnade berg av sopor efter sig och vi hade en slapp förmiddag och åkte hem vid två, med extremt vemod och sjuk längtan efter en riktig säng. Och en dusch. Om Emma får bestämma åker vi dit i kanske fem år till, men jag vet inte, 28 känns lite gammalt på festival. Fast med tanke på att folk trodde vi var 17 nu, så är vi ju bara 22 om fem år i sådana fall… Då kan det gå an.