Kultur

Använd med

Hemresan var såklart det sista av min helg i Göteborg, och innan den blev som den blev så var helgen en av de trevligaste på länge.

Tågresan gick smärtfritt, fortare än beräknat och jag kom fram helskinnad, lite småseg men solen sken och det var varmt. Och mitt kaftesug var enormt så fredagsmorgonen började med frukost och trevligt, lätt efterlängtat sällskap på ett mysigt café på Linnégatan, grillad foccacia och kaffe med mycket mjölk. Därefter tog äventyret fart, och på kvällen satt jag först i bästa vännens lägenhet i Kviberg och drack exotiska drinkar och pratade om störda känsloliv och uppfuckade relationer, och vid midnatt bestämde vi oss för att Avenyn var nästa rastplats. En stund senare svischade vi glatt förbi kön på Lounge och direkt mot baren. Ytterligare en stund senare satt jag med ett visitkort i min hand och fick obehagskänslor av dess ägare, som var av den alldeles för påflugna sorten. Att ragga med visitkort är något jag aldrig hoppas kommer upp hit till nordligare breddgrader. För stunden en aning charmigt, men inte i längden eller i efterhand när dess ägare blir lite för närgången. Då slänger man visitkortet, ignorerar tydligt och glömmer det inträffade. Vid fyra var vi påväg hem efter några intensiva timmar i Göteborgsvimlet, trötta, hesa och kalla.
Därefter följde nattsömn, mysfrukost och kuddkrig, en snabb Nordstan-vistelse, tungt pås-släpande, dusch och bli festfin, grillning ute på gården till det där stora huset uppe på berget i närheten av Sahlgrenska, spel och rosévin och sen utgång igen, denna gång på Sticky, nattmat och sen hem och sova, för att på söndagen vakna sent, ha en av de segaste dagarna någonsin med sällskap och matpromenad och spel på kvällen, och sedan natten då jag inte kunde sova och morgonen som inledde resan från helvetet.

Och nu sitter jag hemma på stolen framför skärmen, förkyld och hemma från jobbet och inser att jag vill bo i Göteborg, verkligen vill och nästan måste och om ett par veckor sådär så dyker kanske stunden upp då jag måste bestämma om jag ska packa och flytta eller vara kvar här. Att eventuellt flytta skrämmer lika mycket som att kanske stanna i Gävle.

Det är den här jävla framtiden, jag kommer aldrig komma överens med den.