Kultur

Använd med

I lördags var jag i Söderhamn. För första gången någonsin. Anledningen till att jag tog mig till en sådan liten håla en lördag i mitten av juli heter Emma Håkansson. Emma är min mycket goda vän, och anledningen till att Emma ville dit heter Neverstore. Neverstore är hennes husband, hennes idoler och hennes mindre besattheter. Att även jag gillar dem hör lite till saken, men mest följde jag med för Emmas skull. Och för äventyret. Med packning tillräcklig för en natt satt vi på lördagseftermiddagen i buss nummer 150 mot Söderhamn. Ombord pluggade vi Neverstore, jagade vinflaskor och åt bigarråer. Väl framme möttes vi av Emmas morbror Leif som körde oss till hans nya villa, där vi skulle bo. Fast innan vi åkte ‘hem’ fick vi en mindre guidad tur i staden Söderhamn, och efter det lilla jag sett har jag dragit slutsatsen att jag gillar Söderhamn, allt kändes så mysigt och fint och var inlindat i den där härliga småstadskänslan som Gävle saknar. Efter lite angenämt familjehäng i ett par timmar serverades vi mat, åtta personer vid bordet och sådana familjemiddagar är tyvärr väldigt sällsynta i mitt liv. Kan ha något att göra med att min familj inte är åtta personer stor, men i lördags var den det. Efter att vi ätit oss mätta och belåtna började vi känna av peppet inför kvällen, trots att vi knappt visste vart vi skulle. Lite rouge, några musikdiskussioner och ett par glas vin och cider senare var vi på väg mot berget där Rock the Mountain ägde rum, och där Neverstore skulle avsluta den två dagar långa rockfestivalen som sista bandet upp på scen. Innan vi ställde oss framför scenen, längst fram enligt Emmas order, minglade vi runt och hittade både en och tre spännande personer att byta några ord med. Vi drack öl (jag dricker inte öl men i brist på annat) och kände av den trevliga stämningen. Allas humör verkade vara på topp, trots lite oroligt väder och halvt småfattigt på folkfronten. Strax efter tolv stod vi längst fram och trängdes med fjortonåringar när Neverstore äntrade scenen. För egen del gillade jag denna spelning betydligt mer än den på Peace & Love, då jag knappt hört talas om detta svenska unga rockband. Till i lördags hade jag pluggat in texterna, och att kunna sjunga med ger så sjukt mycket mer glädje under en livespelning än när man står som ett fån och bara halvgungar med. En dryg timme senare var spelningen slut och vi bokstavligen rusade till närmsta toalett. Väl där inne träffade vi på en äldre dam som gick runt med massa vita band som hon delade ut, och tack vare två personer vi träffat tidigare under kvällen fick även vi ett varsitt vitt band. Detta vita pappersarmband var entrébiljetten till kvällens efterfest, dit ryktet sa att alla band skulle komma. Inklusive Neverstore. Emma svävade ovanför marken, av pur lycka. Efter lite yrande in till stan för att hämta pengar, ner och upp för ett ungefär tusen trappsteg brant berg i nittio graders lutning så var vi återigen på väg ner för detta hemska berg tillsammans med ett gäng efterfestsugna människor. Efterfesten ägde rum på övervåningen i halvfärdig publokal, perfekt sunkigt och riktigt billig öl. Bara öl. Vi drack och pratade med folk, och sen kom Neverstore och Emma dog lite och någongång framåt halvfem lämnade vi lokalen för att köpa mat. På Statoil. På Emmas begäran. Detta beslut är något hon idag ångrar, hon frågar mig Varför i helvete gick vi ifrån en efterfest med Neverstore?! Och sen får hon lite ångest, men hon är sjukt nöjd med kvällen ändå. Ja, jag med. Sjukt nöjd! Kvällens roligaste kommentar är när vi befinner oss på efterfest nummer två, som mer blev en sovfest, där fyra personer halvsover i soffan, med balkongdörren öppen, och en av dessa personer utbrister Fan, hör ni gösarna utanför? Vilket jävla liv! Vi stirrade på honom, förstod att han menade måsarna och sen skrattade vi oss till magont. Ytterligare en stund senare trippade vi in i huset där våra sovplatser fanns, mötte en nyvaken fyraåring som frågade om vi skulle åka hem, klockan var sex på morgonen och vi somnade leende så fort vi lagt ner våra huvuden på varsin kudde. Söderhamn i våra hjärtan, för alltid.